PBs sagobok


Sir PB och af Bruze på äventyr i djungeln.

En kulen lördagskväll i början av april for jag och min kompanjon af Bruze till Ammazonas för att räkna träd. Ett special chartrat plan som Janne Kriminell hade skaffat till oss stod och väntade i Hi-nose City. Vi steg in i vår lilla Boing 707 och sa hej till piloten. En man som såg ut som en pervers galning från Eslöv med sitt äckliga och vulgära leende. Han verkade inte särskilt trevlig där han satt och små svor för sig själv och mumlade något om alla dessa jävla flygplanskapare. Men vi bor ju i ett fritt land...

Vi lastade raskt in vårt bagage som bestod av en penna, en bit papper, och en halvtom tandkrämstub från -72, samt ett par scud raketer om att i fall Sadam skulle dyka upp. Strax var vi på väg på vår käcka lilla resa och vi beräknade vara framme tre timmar senare om vi inte gjorde en allt for lång tripp in i taxfree shopen på Arlanda. En genväg som vår amöbaintulektuella pilot föreslog.

Efter en stund började vi nog närma oss djungeln ty där stod ett och annat träd här och var. Då bränslet var slut var vi framme. Efter en lyckad landning i en koja uppförd av någon lokal byfåne, var det då dax att byta om och ge sig av. -För det viktigaste av allt är att man har rena underkläder på sig. Tänk så ledsen mamma blir om man hamnar på sjukhuset med bromsspår långa som tingstadstunnelen i kalsingarna. Men då hörs en röst bakom oss: -Era imbecilla dassamöbor, har era hjärnceller åkt och kampat? Ni har ju dumpat ert jäkla plan i min kåta, och dessutom rakt ner i spritförådet och min unika porrtidningssamling från 8 härader. Kom hit ska ni få på käften era jävla fridstörare. Vi förstod inte riktigt vad han sa ty han hade en attans så svår dialekt. Det ända vi förstod var kåta och det var vi inte. I panik flydde vi ut i vildmarken.

När vi efter ett par timmars lätt joggning hade skakat av oss byfånen började vi så sakteliga räkna träd. Efter en 10-12 träd fick Bruze plötsligt fnatt. Något plågade hans späda barnöron. Jag lyssnade och hörde något som lät som en klagosång från en woodosäkt. Vi smög oss närmare och tro på min förvåning när jag såg Björne Affselufs skråla "Jag trivs bäst på öppen anstalt". Och hans ögon såg ut precis som mina fötter; stora, ömma, sura, röda och lite fuktiga. Denna fasansfulla syn satte skräck i oss båda och vi liftade i panik hem med en oljepråm som kört vilse. Snipp snapp snut så var sagan slut.

Sir PB 93




Tillbaka till sagor