PBs sagobok




KÄRINGEN MED TV:n

Det var en gång en gubbe som tog anställning i en radioaffär långt uppe vid den lapska gränsen. Efter en vecka fick han ett uppdrag som han sent skulle glömma, och om detta handlar denna historia. Det var en strålande morgon, denna junidag 1963. Den lille gubben cyklade till sitt jobb i den lilla byn. Glad i hågen stegade han in i affären för att få dagens första uppdrag. Han skulle hämta hem en TV som inte hade blivit betald.

Att hämta tillbaks en TV på den tiden var ett stort företag där man skulle anlita både en polis och en kronofogde som skulle övervaka så det gick rätt till. TV-innehavaren bodde långt ute på landet och vägbeskrivningen dit var inte den bästa. Den lät ungefär så här: Du kör mot Porrarp, och när du kommer till det stora gula mjölkbordet där Svenssons gris dog hösten 52, så tar du till vänster. Sen kör du en kvartings mil norrut tills du kommer till galna Agda. Hon vars syster for till Australien och blev uppäten av kannibaler. Där kör du över en åker som det förr i världen växte betor på.. Bla.. Bla.. Bla..

Efter några timmars irrande hade de tre vise männen hittat rätt bland betor och höns, och stod och bankade på dörren till ett litet hus. Dörren öppnades sakta och i dörröppningen stod en liten kärring som var så ful, att hon nog inte ens kunde förföra en full dinosarie. Hon stod där och blängde på dem med brunt läppstift och en halv genomskinlig tröja, genom vilken man såg ett par bröst vars former mer liknade ett par sura raggsockar med filmjölk i. Med andra ord var hon en skönhet som gav ordet ståpäls en ny dimension. De tre männen stod där med gapande munnar och tittade häpet på varandra. Alla med samma tanke: Hon måste nog vara en reptil från Ursinilas park. (Film 30 år senare)

-Ö, vi vill ha tillbaks våran TV. Sa den lille gubben.
-Vicken teve? Skrek kärringen tillbaks med en andedräkt som fick all världens vitlökar att framstå som god parfym.
-TV:n som ni hyr av Hallbergs.
-Jasså den. Ja, ja ville ente betala nått för den, för de har vart så kassa program i den.
-Var står den?
-Änne vi kamin, begriper ni väl. Så den ente fryser.
-Tack

De steg in i huset, och där såg ut som om det inte var städat där sedan Valdemar Atterdags tid. Där fanns dammråttor som var stora som grävlingar och spindlar som såg ut som övergodda broilers. Smuts och matrester frodades i hörnen och på sina håll kunde man se små gröna kuddar som kröp längs väggarna.

TV:n stod mycket riktigt vid kaminen, eller rättare sagt ovanpå. Framfor TV:n satt en påg som nog inte var van vid folk. Med ett skrik for den lille pågen in i ett intill liggande rum. Därifrån stod han och blängde på den lille gubben.

-Va snäll vi pågen, gubbe! Skrek kärringen och gav den lille gubben en hurring under tiden som han asade ut TV:n.
-Sparka honom på pungen, mamma.

Efter ett tag hade han fått ut TV:n i bilen och kvar var bara att ta ner antennen. Polisen och kronofogden for hem, för de tyckte att de inte behövdes mer. Den lille gubben letade upp en stege och gick upp på taket för att skruva ner antennen. När han stod på skorstenen och skruvade ner antennen såg käringen sin chans till hämnd. Hon började elda i kaminen med sur ved och gamla gummistövlar, så att det rök ordentligt ur skorstenen. Den lille gubben på taket blev så inrökt att en rökad sill skulle ha skrattat åt honom. Att ta ner antennen var det ju inte tal om.

Men gubben fann på råd. Han hämtade nämligen en träplatta som han la för skorstenen och strax var de kärringen som var inrökt istället. Ha, där fick hon så hon teg. tänkte gubben för sig själv. Men där hade han fel. Ut kom nämligen kärringen som skjuten ur en kanon. Hon gapa och skrek en massa om att hon minsann skulle polisamäla honom. Men polisen hade ju redan kört så gubben kunde lugnt skruva ner sin antenn.

Snipp, snapp, snut, så var röken slut.

sir PB 94

Tillbaka till sagor