PBs sagobok






Sagan om föreningen som hade slut på helger.

Det var en gång en liten förening långt uppe i norra Skåne strax intill den samiska gränsen, som hade några väldigt entusiastiska klättrare. Problemet var bara det att alla var ledare och hade slut på alla helger. Då kom deras glada båtflykting från Danmark på en strålande idé. De kunde ju klättra om torsdagar! Glädjen blev stor i den lilla föreningen. Aldrig förr hade någon tänkt en sådan briljant tanke.

Redan nästa torsdag stod tio entusiastiska klättrare invid det gigantiska berget. Vädret var stålande och humöret på topp, nu skulle dom bara komma upp. Dansken som var en erfaren klättrare och dessutom hade helikoptercertifikat, tog då fram ett stadigt rep. I detta band man fast de stackars klättrarna och skrämde upp dem på väggen. Gisses vad det klättrades.

De modigaste klättrade först och visade nybörjarna hur man gjorde. Det var ett förfärligt slit att nå toppen, alla pustade och stånkade och Kullamannen undrade vad som stod på. När man väl kommit upp, blev man genast nerfirad igen. Så höll man tills alla hade varit både uppe och nere ett antal gånger. Det var som att åka bergochdalbana fast jobbigare. Sen fikade man . Man frossade på bullar och mackor, för det var ju viktigt att man fick tillbaka alla kalorier som man slösat bort på berget. Under det enorma frossandet berättade dansken rövarhistorier om hur det var att hänga i ett ben under en helikopter. Usch vad det fläktade. Sedan klättrade de hela kvällen, enda tills solen gick hem och lade sig.

De tio klättrarna tyckte att dagen var så lyckad att de bestämde sig för att klättra varje torsdag in till tidens ende, åtminstone medan det var sommar och varmt. Snipp snapp snut så var repen slut.

Kullabygdens sagoförfattare fröken Elisabeth och sir PB -99




Tillbaka till sagor