PBs sagobok



På äventyr i storstaden Ystad

Det var en gång en liten tös som var så förskräckligt bra på att tycka en massa om vad andra skulle tycka. Därför beslöt hon sig för att gå med i ett politiskt parti. Snobbunge som hon var så blev det givetvis byns största snobbparti som hon valde. Ett parti där endast rika knösar och barn till egna företagare fick lov att vara med i. Att ha ett högt intellekt var ingen fördel här, däremot en fet plånbok för det festades ofta och väl, och om detta handlar denna saga.

Ett år efter det att hon gått med var det så dax för en riktigt långväga fylleresa. De skulle nämligen åka ända ner till Ystad för att slå runt. För att deras revisor inte skulle tappa fattningen helt och hållet valde de att kalla det hela för distriktstämma, men den enda stämma som troligtvis hördes där var väl en och annan fyllekör.

Nå väl... När det väl var där så var det så dax för den stora festen, men före den skulle några stycken ha en liten förfest. Den lilla tösen som nu var väl insatt i rutinerna började givetvis med en förförfest tillsammans med en annan partipamp. De skulle dela en flaska musvatten på hotellrummet.

Att öppna en flaska vin är inte så lätt när man har lika stort intellekt som korken i flaskan. Det är ju som att döda sin kompis, och det blev ju knappast lättare av att de hade glömt korköppnaren hemma.

De satt väl där på golvet och bände och drog i korken och visste inte väl inte riktigt vad de skulle göra, då de plötsligt råkade slå ihop skallarna så det sa tjoff. Nu uppenbarades det för första gången en idé i deras försupna skallar.

Om man skruvar av järnbiten på en klädhängare så skulle man ju kunna använda den som korköppnare. Jippi! Ropade de små töserna och rusade bort mot garderoben. De hivade ut allt som fanns där tills de fann vad de sökte. Strax var den stackars lilla korken penetrerad av en stor vass järnbit, men den gav inte efter för det. Järnbiten bockades strax till en krum liten pryl som töserna skrämt gömde längst ner under en extra kudde i garderoben. Men då hände något märkligt. Antagligen hade någon av dem nyktrat till av allt grovjobbet eller så hade ett mirakel hänt. En av dem hade nämligen fått en ny idé. Man kunde ju krafsa ut korken med en nyckel. Efter att grävt i korken i si så där en kvart kunde de konstatera att den visserligen hade krympt men alltjämt blockerade vinets väg. Till deras stora fasa insåg de oxo att de inte skulle hinna dricka vinet innan det var dax för nästa fest.

Attans tänkte de små försupna liven, då får vi ju spara den till efterfesten. Det skulle ju vara dumt att ta med kakor på festen... Fnissiga och med endast 3 promille i blodet så gav de sig av mot den verkliga förfesten. De hade väldigt brott de för de hade nämligen fått ett förtroende uppdrag. De skulle blanda till bålen.

När man gör ett bål så är det väldigt viktigt att man får den rätta smaken. Det är oxo viktigt att man inte får i för mycket vitaminer för då kan gästerna dö vitaminchock. Då man av estetiska skäl ändå vill ha lite sallad i bålen hackar man denna med fördel på muggen eftersom det är lagom hygieniskt där.

Bålen bestod av 2 liter Vodka, en apelsinhalva på botten och lite cider. Den sista gav dock bålen en oangenäm, pissgul färg, varvid många undrade om de pissat i bålen.
-Ja, men gott är det, svarade töserna.

Och det misstrodde ingen dem för, så snart var bålen slut och alla var tankade och klara för att lyfta mot nästa mål. Byn. Nu hör det till saken att i Ystad finns det bara ett diskotek. Ett litet ställe mitt i byn som var inhyrt i en av lantmännens lokaler vilket oxo märktes på folket som var där.

Förutom de själva var där en förskräcklig massa bönner som var iförda de vanliga komockarkläderna tillsammans med en nyköpt lantmannakeps och gummistövlar. Kläder som nog aldrig sett insidan av en tvättmaskin. Hela lokalen luktade ett mellanting av snus, melass och den biologiskt nerbrytbara biprodukt som bildas längst bak på deras älsklings djur. Låt oss kalla det för dansk ost. Det var heller inte någon tillfällighet att dansgolvet var en ombyggd traktor från datum 45.

Nåväl den lilla tösabiten trivdes som fisken i spriten och inom en kvart så hade hon funnit en sin drömprins. En bonne från Sjöbo som både kunde plöja och harva, och i denna blev hon kär. Ty han hade en hembränningsapparat som var stor som en ladugård och på sådana män blev den lilla tösabiten riktigt pilsk.

Och så levde de lyckliga i alla sina dar.

sir PB 94



Tillbaka till sagor