I Sösdala fann jag en fin gård med anor från 1600-talet. Gården byggdes upp igen efter danskarnas härjningar där många gårdar brändes. Husets stomme är korsvirke med lokalt tillverkat obränt tegel. På detta sitter rappning i flera lager. De innersta lagerna ser ut att vara målat med Ockra. Vid entrén finns fint utsågade ornamenter. Även dörren är fint dekorerad, så någon fattilapp har det inte bott här. Taket är dock av nyare slag.


De som senast bodde i huset var två bröder Nils Ture och ???. Dessa var ungkarlar och Nils Ture var nog snickare. I huset finns en fin träverkstad med diverse verktyg av och för trä. Tyvärr har möglet angripit nästa allt trä i bygganden och vissa väggar har rasa. Det fina med denna gård är att man ser precis hur de har levt sitt liv. Var de har suttit, gått å stått. Dörrar och soffor är slitna efter dess ägare. Något man inte ser om man t.ex. besöker kulturen i Lund. Hade den lokala hembygdsföreningen fått detta hur 1990 när sista man lämnade huset så hade denna unika miljö kunnat räddas. Nu är det högst tveksamt. Strax efter andra världskrigen utnämdes gården till Sveriges bäst skötta gård.


När jag var där så kom polisen och hämtade mig.









Gallery