Höganäs gruva - sir-PB.dk

Gruvan öppnas År 2011 grävde kommunen fram en gruva i Tjörröd. Höganäs dåvarande kommunalråd Peter Kovacs gjorde ett besök tillsammans med några journalister. Det pratades om att göra restaurang och ha visningar i gruvan. Men inget hände. Efter deras besök lades en sprängmatta över hålet så att folk inte bara skulle trilla ner i gruvan. Som vanlig i politiken, så snackas det mycket men det händer lite. Så jag tänkte. -Om man ska få se gruvan, så får man nog se till att göra det själv. Endera dagen kanske de fyller igen hålet och då har man ju missat chansen till besök.

Så en kväll så åkte jag och vän dit. Som van grottforskare så var sprängmattorna inte något direkt hinder, i stort sett var det bara att traska in. Väl inne blev vännen lite orolig och valde att stanna i entrén. Jag gav mig inåt. Första gången var ganska rymlig,med nästan stå höjd. Det låg en del nerrasad sten i gången. En bit in delar sig gången, en gång går rakt fram, men den blev snabbt väldigt smal och oframkomlig. Den andra gången viker av 90 grader. Denna gång är bred, runt 2 m, men takhöjden sjunker snabbt ner till runt 20-25 cm. Rasmassorna här är små stenar och vid sidorna finns gamla stöttor av trä. Jag inser att jag nog inte kommer längre ensam. Det som man som grottkrypare upplever som en kvart, upplever den som väntar vid entrén som en timme. Dags att gå hem. Nu hade jag i alla fall besökt Höganäs gruva. :)

Återbesök 2013 Nu har den nya entrén kommit upp. Gruvan har blivit en turistgruva. Man kan gå fram till hålet och titta in. Frosten har tagit hårt på gruvans entré och många block har fallit ner i öppningen. Det finns en spegel och en lampa som lyser inne i gruvan så att man kan se runt hörnet. Troligen var det hit in jag kom. Nu är stora delar av den rymliga gången bortgrävd. Tre till fyra meter är kvar. I entrén finns ett fint staket som ska stoppa turisterna från att gå in och en skylt med texten 'Välkommen att ta en titt i gruvgången'. Så välkomnade tänkte jag. Men vem ska jag få med mig in här? Även om jag känner en hel den grottfolk, så bor de flesta inte här och när man lägger till krypa trångt i gammal gruva... så blev det inte många kvar att fråga.

Jag kunde bara komma på en. Min gamle grottfotovän Rauken från Lummis, skulle tillfrågas. En man som inte backar ur galna projekt. Snarare tvärt om, ju galnare, ju större anledning att genomföra dem. Dock har det gått tre år sedan förra besöket. För att slippa besserwissers med långa förmanade tal, som råkar va ute med hunden, så valde vi att gå dit sent på kvällen. Jag tror det var en tisdag.

In i underjorden Strax innan kl 23 så står två glada prickar i overall och hjälm och kikar in gruvan. Den är upplyst en lampa som lättar upp i mörkret där inne. Precis när vi ska gå in så slocknar den. Vad händer? Har någon fått syn på oss? Måste vi avbryta? Efter en stund inser vi att klockan är exakt 23.00 och det finns nog en timer som nu stängde av belysningen. Ja ja, vi har ju egen belysning.

Vi ålar oss in under staketet. Passerar snabbt det raserade om rådet på två meter. Runt hörnet väntar det låga partiet. Det visar sig vara runt 10 m långt. Jag skjuter min kameralåda framför mig. Den är 22cm hög och om den kommer igenom, så gör vi oxo det. Den skrapar i taket, men vi kommer vidare. En ganska jobbig sträcka. Efter det låga partiet blir gången rymligare och högre. Nästan ståhöjd. Det är en korsning mellan två parallella gångar. Här blir bryttekniken väl synlig. Man gräver en två meter bred gång och tar hand om kolet. Men det blir en hel del skräpsten över (varp), den skyfflar man in i en redan nyttjad gång. Mellan gångarna så är det en halvmeter obruten mark som fungerar som långa pelare. Här och var har man gjort genomgångar och i en sådan stod vi just nu. Vi inser att vi ålat in i det som blev över. Här inne får vi syn på några vita 1 mm tjocka och 2 cm långa kristaller. Kanske är det salt.

Dålig luft Vi fortsätter in och kommer till ett stopp. Här har det rasat. En parallellgång har kollapsat. Men vi kan se vidare in i vår gruvgångs förlängning. Rauken börjar röja. Jag backar undan. Någon måste ju kunna kalla på hjälp. Under tiden kikar jag på en annan gång som slutar med att varpen ligger ända upp till taket. Rauken ropar att han kommit igenom. Vi kryper in. Rummet är kanske fyra meter långt. Man kan se in i nästa rum. En halv meters grävning. Vi väljer att inte gräva vidare. Luften börjar bli tråkig här inne och vi beslutar oss för att ta några bilder och sedan gå ut. När vi kommer till gången för ålningen, så ser jag att väggen är en lavad mur och man kan se in i en annan del av gruvan. Spännande.

Vi ålar oss mot utgången och låter det innanför muren vara tills vidare. Nästan ute så får jag syn på en igenskottad passage in till en parallellgång. Men händerna gräver vi ut lagom mycket för att kunna åla oss in. En helt ny del av gruvan öppnar sig. Ingen har varit här på 100 år. Minnena från denna del är minst sagt diffusa. Något bättre takhöjd. Det finns ett antal rum i detta utrymme. Jag minns att vi längst in kom till en bank av standardiserad grus och inser att vi nu nog nått fram till vägen. Det förklarar även raset i förra delen. Man har helt enkelt grävt sönder gruvan då man anlade vägen. Vi går ut. Det känns som om vi varit där inne i 1½ timme, men efter en snabb kik på klockan, visar det sig att den är över 03. Fyra timmars krypning och ålning mitt i natten. Inte konstigt att man är sliten.

Noteringar Jag får inte riktigt i hop kartan med terrängen utanför. Den enda rimliga förklaringen är att det låga partiet är längre än vad jag minns. Vi mätte varken avstånd eller vinklar när vi var där. Just nu är det som märkt OKÄNT på kartan i stort sätt ute i fria luften, men så är det ju inte i verkligheten. Om man ska fortsätta att utforska denna gruva, så bör man lösa lufttillförseln, då luften blir snabbt dålig då inget luftflöde sker naturligt.